Aaahhh, nu börjar jag känna igen mig! Tror livet återtar sin normala skepnad och jag välkomnar det - börjar bli lite segt med bara medgång och jag segar till lite av bristen på utmaningar!

Har ju i tidigare inlägg beklagat mig över direktiven från revisorer om hur projektuppföljningen på mitt jobb skall gå till, ett arbetssätt som fått mig att slita mitt hår, tappat lusten och energin och faktiskt nästan ogilla mitt förut så älskade arbete. Tungjobbat, krångligt, omständligt och tidskrävande och i mitt tycke totalt onödigt. Nåväl - revisorns ord är min lag. Håll klaffen och jobba.   

Har gnällt, skällt, sparkat på papperskorgen och smulat papper i konfettibitar. Har skällt på chefer, på make och på barn. Har allvarligt övervägt att skola om mig till rörmokare eller bibliotikarie.

Idag blev jag trött, jag har lagt åtta timmar på att räkna och uppskatta och ringa och föra i Excelark och gånga med lönekostnader * X och detta på TVÅ av SEX projekt. Jag ringde revisorn och sa att detta är inte försvarbart och jag vill se den lilla byggfirma som håller på så här och jag tänker sluta och jag vill ha ett liiiiiiv! Snyft.

Så nu behöver jag inte längre! Jag ska bara göra det var tredje månad. Höhö...

Nu är jag glad igen!   

Sen var det blixtfart hem och hämta hund, hämta barn och fortsätta resan till Tausaus och ta anställning som "ideell morsa i kiosken under match". Jag kokade 24 korvar och sålde 3. Yey, I´m good at this... *vågen*   

Sen till pizzerian och beställa pizza, ICA och köpa läsk o chips, macken och hyra film (och skriva på protestlista mot fullkomligt vansinniga förslag att flytta biblioteket från centrum och integrera det med skolans bibliotek, vaffan tänker de med i den här stan??????), tillbaka till pizzerian och hämta maten, hem och skråla som en galning i bilen för att hålla en lillfis vaken...

Nu ska liten son bada fotbad och mamma ska ta ett glas Zinfandel!

Men fredagsmys - aldrig i livet!