Utgångsläget:

Onsdag, ledig dag, ensam hemma ända till klockan två. Ingenting inplanerat mer än ett redaktionsmöte för tidningen - hemma hos mig - klockan 19.00 Guldläge.

To do-listans utformning:

Påskstäda. Tvätta. Hänga tvätt ute. Göra klar min livsbeskrivning. Fixa inköpslista. Förbereda valkampanjspresentation. Gå lång runda med hund. Rida. Fixa fika till kvällens möte.

Avprickat på to do-listan:

Fixa fika till kvällens möte.   

Sammanfattning av läget:

Dagen är slut och ingenting har blivit gjort. Mer än ett väldigt najs möte med härliga tjejer som resulterat i en välplanerad tidning.   

Djupanalys av det kapitala misslyckandet:

Saker händer kring mig som jag inte kan eller vill påverka.

Ett oplanerat  besök av goda grannar. En son som vill leka med kompis. En insändare som måste skrivas. Kommentarer till tidningsartiklar måste göras. Telefonsamtal som måste ringas. Jobbrelaterade frågor som måste besvaras. Spontantbesök av svärfar som med glädje prioriteras. Kort sagt - saker händer, saker som flyger förbi måste tas om hand. Är det inte det som kallas "lev i nuet"?

Konsekvensanalys:

Min enastående förmåga att engagera mig i spontana saker och ting istället för att målmedvetet fokusera på inplanerade to do-listor gör mitt liv roligare. Samtidigt återstår listan nästan i sin helhet. Den ger mig ångest. Det roliga förtas av uppskjutandet till morgondagen. Dessutom hamnar nöjen såsom ridning hela tiden längst ner på listan - det enda jag egentligen önskar skulle ligga högst upp.

Jag måste helt enkelt skärpa mig.   

Japp.   

Ska göra det imorgon!

Idag är det 16 år sedan vi förlovade oss! Det vet jag, för min man talade om det för mig igår... Ja, det står i min ring också, men jag kollar inte så ofta i den.

Jag blir lite förvirrad ibland eftersom vi är förlovade och gifta två gånger; vi förlovade oss 1988 och 1994 och vi gifte oss 1989 och 2000. Mycket datum blir det, lätt att blanda ihop!

Men maken har koll!   

Så idag kom jag ner till dukat frukostbord, levande ljus och nybakade frallor... Och ett vackert kort.

Lillfisen konstaterade att "pappa är ju snäll, han har gjort frukost till oss för att vi har varit så duktiga" och jag höll naturligtvis med. "Men han har nog gjort det mest för att han tycker så mycket om oss" sa jag.  "Kolla, vi har fått en blomma också" sa sonen och pekade på makens tackblomman från innebandykillarna igår vid avslutningen. "Nej, den är pappas, den fick han igår". "Ah, men nu är den nog vår för den står ju här" trodde sonen.

Gullunge. Klart blomman är till oss!   

Onsdag - ledig dag.

Oooo, så mycket att göra och så lite tid... Bäst att börja beta av to do-listan!