...återfinns visst ingenstans...

Lillfisens cykel är - poff - borta! Ingen av oss minns egentligen när vi såg den sist, dock är vi alla överens om att vi HAR sett den. Nångång...

Ingen minns om den stått bland de övriga cyklarna under snön eller inte. Allt vi vet är vi trodde den stod där och nu gjorde den inte det. Den står ingenstans! Den ligger ingenstans! Det är ju inte precis någon trehjuling heller, det är en hyfsat stor cykel.

Hur skumt som helst... Förvisso KAN någon skitstövel varit här och SNOTT den när vi har varit och jobbat eller så, men tanken känns inte helt rimlig.

Det låter ju inte helt rimligt när man säger att vi tappat bort en cykel heller, men nu är ju den här familjen inte alltid så rimlig så det kan vara sanningen.

I alla fall så hittade "vi" våra bilar imorse, det var ju bra! Maken har nu ägnat dagen åt att klä på dem vårdäck och belönades med våfflor av mig för sin goda gärning.

"Vi" hittade dessvärre även dammsugaren och nu är altanen vårstädad och det är ju alltid trevligt det också. Fast "vi" hittade inte vårduken som ska ligga på altanbordet, måhända försvann den med cykeln...

Jaha!

Å nu blev allt annorlunda än det var innan, för nu blev det omstuvat i almanackan och dessutom fick jag mail av terapeuten som undrade vart vi blev av när vi inte kom på vårt inbokade möte igår?

Att vi inte kom kan ha att göra med att ingen av oss hade ett minne av att vi ens skulle varit där...

Ska jag börja bli orolig?

Inte ens när mailet kom ringde några klockor. Det är inte okej.

Jag blir lite irriterad på mig själv när jag inte reagerat som jag borde; om saker flyter på enkelt är det något fel! Då har jag missat något, glömt kolla något eller skulle egentligen varit på nån helt annan plats än där jag befinner mig. Om saker tycks vara under kontroll så MÅSTE jag lära mig analysera saken djupare och hitta det självklara felet (note to my self).

Ägnade en kvart i morse åt att göra lunch i plastburk för att ta med till jobbet. Mosade avocadosar, joxade med keso, rullade skinkor. Ja, inte mina egna, skinkskivor ur påläggspaketet alltså! Körde glad i hågen till jobbet och kom på halvvägs att burken stod kvar på hallbyrån. Den var lite äcklig när jag kom hem så jag slängde den...

Jo, sen var det den där Tranedan (nä, jag vet inte heller vad det är men tydligen ska ungarna ha godis, ingen tradition jag känner till egentligen) men jag fick tydliga anvisningar av Lillfisen redan för flera dagar sedan;

"Hoppas, HOPPAS tranan kommer till mig med godis eller en tidning, en tidning blir bra för jag ska ju inte äta godis i veckorna"

Nu var det ingen tidning i hans strumpa idag när han vaknade men tranorna har ju mycket att göra, ibland får de helt enkelt fixa tidningar när de kommer till jobbet, rusa upp i barnens rum med skor och allt när de kommer hem och hoppas de hinner ner innan barnen klivit ur bilen! Så kan det faktiskt vara att leva som Trana när man inte ens vet om att man ÄR det!

Ja, sen var det det där med mat, om man nu leker Masterchef i köket så är det en klar fördel om man kommer ihåg att ta upp råvaror att Masterchefa med ur frysen - helst då inte en kvart innan det skall tillagas. Gör man inte det så får man skicka barnen till Fredax med en stor slant i fickan, hoppas att de köper kvällsmackor för pengarna och själv leva på vin och Brie-ost.

Så gör jag!

Ni minns min kommande torsdag? Den där vi glömde bort att vi har två barn? Nåja, det löste sig med hjälp av goda vännen som likt en räddande ängel erbjöd sig en hjälpande lekkamrat under eftermiddagen. Love good friends!

Men...

Idag meddelade mellansonen att han upptäkt att det var inte alls var på måndag han skulle iväg, det var på... Japp, rätt gissat! Tooorsdaaaag!

Så. Medan jag tuggar fradga och försöker sluta skaka i mitt hörn klurar maken på hur vi ska sy ihop en nu omändrad helsikesdag till en ny kreation. Återkommer med rapport om resultatet.

Annars är det ganska bra - idag är första dagen av fyra jag inte har sockerabstinens i form av huvudvärk som får mig att se dubbelt. Vägde mig i simhallen idag. Återkommer om detta.

Det har varit 15 grader varmt hela dagen.

Imorron är det lön.

Toyotan rullar utan problem.

Jag har fått klar bekräftelse av Munken som sålde sin Ferrari att min teori om att vi behöver utmaningar i livet stämmer. Återkommer om detta.

Har utmanats av Riesling att berätta sanningen, bara sanningen och ingenting annat än sanningen. Återkommer om detta.

Så mycket att berätta, ack så lite tid...

Återkommer!

Min goda vän Silvia har stängt sin fina blomster- och presentaffär i vår lilla by för att ägna sig åt lite annat. Jag har varit ganska deppig över detta men inser här att jag får en chans till! Jag tänker ta den - har du vägarna förbi så gör det du också!

STOR utforsäljning!

Lördag 9 & Söndag 10 April

kl 11.00-15.00

Halva priset på allt!!

Endast kontant betalning (ej betalkort)

Fina penséer 10 st. 75,00

Gullabovägen 44 | 385 92 Gullabo | (070) 53 71 968 | info@blommorna.se

Påskmarknad i G u l l a b o

Lördagen den 16 April kl. 11.00 – 15.00

En Påskmarknad där törget fylls med försäljning av: ägg, delikatesser, blommor, Påskpynt, godis, hantverk av olika slag, live musik och m.m

Gullabo Värdshus har öppet och serverar god hemlagad mat!

Fick tid för utvecklingssamtal på måndag med mellansonen. Men det gick inte för han skulle iväg på annat håll. Fick ny tid för utvecklingssamtal på torsdagen.

Brabra. Maken skall lämna bilen på verkstad i Karlskrona och byta ruta den torsdagen. De måste ha bilen kvar över natten för nån form av härdning av nya rutan yadayadayada… Han måste alltså åka med mig hem.

På förmiddagen ska vi till lasarettet i Kalmar, sonen och jag. Okej okej, lite trix och fix; Kalmar förmiddag, Karlskrona eftermiddag, sluta lite tidigare båda två, hämta upp maken, gemensam hemfärd för utvecklingssamtal, mellanson får hänga i samhället, vi köper mat på vägen.

- Aja, det går väl, säger jag lite hurtfriskt. Blir snärjigt men det löser sig!

Efter att ha dunkat varandra i ryggen några gånger, konstaterat att ”säga vad man vill men vi är ena jäklar på att sy ihop det” och utbytt idel ömhetsbetygelser säger maken tyst:

”Ähum, du… Vi har glömt en detalj…”

Vi glömde att vi har en son till. Just nu vet vi inte riktigt hur han ska komma hem från fritids…

Förslag, nån?

Jo, jag håller ju på med Munken som sålde sin Ferrari nu då.

Jag trodde jag hade läst den, men jag inser att jag faktiskt inte hade det! Däremot har jag läste massor OM den, men det är ju inte samma sak.

Nu har jag inte kommit så långt i boken, men jag fattar grejen - den har jag fattat och predikat om i många år. "Vi lever i ett hysteriskt konsumtionssamhälle där vi tror att lycka är prylar och ytlig finish. Medan vi jagar på allt vi kan för att uppnå den s k lyckan mår vi sämre och sämre men ser ändå inte sammanhanget..." Mhm, så brukar jag säga och lägga min mobiltelefon i en låda och tro att jag därmed eliminerat ett stressmoment i mitt liv. I teorin vet jag preciiiis hur man gör!

I mina djupa stunder tänker jag lite för mig själv, nickar instämmande åt mina egna tankar och konstaterar att jo, jag har så rätt så rätt. Livet måste vara mer än jobb, prylar och pengar. Absolut.

Sen reser jag mig, googlar lite nya inredningstips och nya kläder på nätet, irriterar mig på att jag inte har ett så fint kök som jag vill ha och att jag inte har råd att göra om min trädgård till en park.

Man ska inte önska mer än man kan få utan vara nöjd med det man har, var det någon som sa till mig.

Nä, sa jag, men å andra sidan måste man ju ha målsättningar och drömmar att jobba för, annars skulle mycket te sig meningslöst...?

"Lev utifrån dina drömmar och inte dina minnen" säger munken som sålde sin Ferrari.

Men... är det inte det vi gör?

Är det måhända våra drömmar vi borde förändra istället för vårt leverne?

Sammanfattning: Många av oss inser att det liv vi lever genererar psykisk ohälsa, sönderstressad tillvaro och drömmer om att förändra saken.

Drömmen är kanske inte så ofta att bli munk i en bergsby i Himalaya dock (även om det säkert förekommer).

Men för de flesta är drömmen att få komma till den punkt i livet där man upplever en inre tillfredsställelse. Där man kan säga; jag är nöjd!

Och sen då...?

Jag hade ett elände med min Spykersaab. Jag sålde det bekymret och köpte en Toyota. Min Toyota is fantastic! Den startar, den rullar, den funkar! Men... nog var det ganska spännande och oförutsägbart med Spykersaaben, eller hur? Såhär i efterhand alltså. Nog var det lite utmaning och mycket frustration - men ändå....

Jag ska plöja vidare i Ferrari-teorin. Måhända ändrar jag min uppfattning och kanske får jag svar på frågan "och sen då?"...

Det är lite tjafsigt i vårt sovrum om kvällarna.

Jag vill ha det kallt när jag sover - helst sådär kallt så man måste ha pyjamas, filtar och täcken på sig. Sådär så att bara en iskall nästipp sticker upp ni vet. Alltså sover jag gärna med vidöppet fönster, även om det är lite frostigt utomhus. Inte när det är 17 minus kanske, men som nu. Nu är det lite kallt på nätterna men "skönt" kallt!

Maken har ingenting emot kallt sovrum, men han är mer måttlig än jag. Alltså vill han ha fönstret lite på glänt vilket jag anser är totalt meningslöst! Jag måste ha frisk luft, massor av frisk luft - annars kan jag inte andas! Helst ska jag känna att det fläktar när jag sover. Jag vill uppnå den nivå där jag helt utan vidare känner mig innerligt tacksam att jag har så gosiga täcken och en varm, skön säng!

Till vårt sovrumsfönster finns ingen hake eller spärr. Det betyder att om jag ställer fönstret på glänt på kvällen så står det på vid gavel när vi vaknar. DET gillar inte maken! Det är för kallt när han ska kliva upp.

Igår höll jag på att trixa och greja och klämde fast en IKEA-katalog i fönstret för att det skulle se ut som om det var fast i lagom läge. Trots att både han och jag visste att det inte skulle funka. IKEA-katalogen är inte optimal fönsterspärr.

Idag vaknade jag av att maken huttrande stod och knöt fast snören i fönstret för att det inte skulle flyga upp på nätterna...

Nu är jag lite orolig för kommande natt.

Tänk om luften inte räcker och jag kvävs...

Jag överväger på allvar att sova utomhus. Har läst om människor som gör det. Jag tror det är skithäftigt. Jag tror att jag är en utomhussovare.

...det börjar liksom bli dags att ta nya tag i sitt liv!

De där 20 kilona uppåt som jag har rasslat på mig på ett och ett halvt år t ex. Ingen rolig historia...

Men jag hoppade ju på LCHF för ett tag sedan, -4 kilo på noll tid, men jag trillade av i berömda, svåra vecka 3 och övergick till min egen diet: mula in så många Semlor du kan på kort tid-dieten.

Den är jättenajs den dieten; semlor, maltesers och japp i obegränsad mängd och sen soffläge! Himla trevligt, för all del, men dieten har vissa biverkningar skulle man kunna säga...

Men nu är det nog! Nu har jag besökt vårt finfina bibliotek och fyllt min Toyotakombi med skönlitterära verk av modellen "ät dig ner i vikt", "sockerfria kokboken" och - som liten ulv bland lammen "Stenålderskost". Sistnämnda bok är inte riktigt överens med de övriga, men jag tänkte läsa den för skojs skull.

Till detta serveras även Munken som sålde sin Ferrari, mest för att jag känner att jag behöver lite motivation till förändring. Lite uppåttjack nu när sockerkickarna snart är ett minne blott. Typ.

Det är dessutom lite bråttom; simningen har ställts in ett par veckor på grund av sjukdom och jag är inte säker på att jag kommer i baddräkten på torsdag...

Men nu kör vi så det ryker!

Wish me luck...!