...så gör man fel.

Lillfisen har gått på dagis och fritids till klockan fem i princip fyra dagar i veckan under flera år. Så har jag väl fått veta att jag lever också... Uuuujuuujuuuj. "Iiiiiingen annan behöver va så läääänge" har det låtit. Naturligtvis har mitt dåliga modersamvete ständigt gnagt i bakhuvudet. Alltså syr jag om hela mitt arbetsupplägg och kan på så vis komma klockan fyra två dagar i veckan, helledigt en dag i veckan och klockan fem bara två dagar! "Varsågod, älskade barn, allt för att du ska må bra vännen" sa jag inte men hoppas han ska känna det ändå. När han blir vuxen alltså. När han har vett att uppskatta att man gjorde vad man kunde. Ja, alltså, jag förutsätter att han blir en klok och förståndig vuxen man som inser det i alla fall. Hm...

Nåväl.

Hur glad är han de två dagar i veckan jag kommer klockan fyra? På en skala? Vad tror ni? Nä, precis. Inte glad alls. Tvärtom. Åskmoln av värsta sort. "Vafför kommer du reeeedan" heter det nu. "Hajunte hunnit leka klaaaart".

Nu börjar jag bli orolig för att han som klok, vuxen människa ställer mig mot väggen och ifrågasätter varför han aldrig fick leka färdigt. Varför jag förstörde hela hans barndom genom att ständigt komma och avbryta lek och pyssel i min iver att vara en god mor.

När vi är lediga på våra onsdagar klättrar han på väggarna. Han vill ringa en kompis så fort han kommer innanför dörren efter skolan, men alla kompisar är på fritids...

Ärligt talat, jag tror jag måste inse att en eftermiddag i mammas sällskap inte är vad han trängtar efter och behöver längre. När han var mindre ja, men nu - nej.

Jag var hemma i omgångar i princip hela hans första tre år, jobbade jag så jobbade jag halvtid i kortare perioder. Det är nog helt enkelt så att jag måste inse att han är trött på mig och mitt sällskap.

Så: vår äldsta son är inte fostrad av oss, han var hos dagmamma fem dagar i veckan mellan åtta och halv sex. Ingen bra lösning varken för honom eller oss, men situationen var som den var då. Bad parent.

Mellanfisen var på dagis långa dagar till han fyllde sex år, sen kom lillfis och han kunde få va hemma han också. Det passade honom bra, han har aldrig funnit sig tillrätta riktigt i barnomsorg vilken sort det än varit. Sen vart det fritids igen och han ville bara hem men han vill vara själv hemma. Det är han inte längre, jag är hemma alldeles för mycket... Bad, bad parent.

Lillfis har fått vara hemma hur mycket som helst och vill inte alls hänga här, han vill till fritids och leka med kompisar. Very bad bad parent.

Kan man inte bli uppsagd från föräldraansvaret på grund av bristande kompetens?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hörrni, jag har flyttat nu.   Ni hittar mig här!   www.sajberlena.blogspot.se   ...

Jo, vi är ju skogsägare då... Jaså, visste ni inte det? Nämen oj, har jag glömt berätta det... Förlåt mig. Jomen vi har ju en skog. Med träd. Och buskar och blåbärsris och en upptrampad stig. Den är inte så stor kanske, men den är hög. Fullt tillräck...

Är ni lika trött på mig som jag är? Jag har flamsat och tramsat och haft mig i flera år nu, först på freewebs.com och sedan här.   Jag funderar allvarligt på att flytta härifrån. Gjorde ett försök för länge sedan, men den nya fungerade inget vida...

Åkte till jobbet. Kom dit innan nio - måste nästan vara OB-tillägg på sånt va? Jag menar, att jobba mitt i nätterna? Sen jobbade jag och jobbade och jobbade ÖVER! Jobbade så länge att de hann tömma postlådorna innan jag hunnit få med mina fakturor......

När jag har en blogg men skiter i att blogga på flera dagar så hamnar jag i läget att det finns så mycket att berätta så man inte vet var jag ska börja, och det blir jättejobbigt att sortera ut så jag hoppar över det en dag till. Och en till. Och en ...