Har precis slölyssnat på Kropp&Själ på P1, idag diskuterades huruvida man skall prata om självmord eller inte... Tyckte kanske vinklingen var lite konstig de gånger jag lystrade till, för diskussionen rörde sig mest om ifall det var okej att skriva och prata om det i massmedia; när kändisar tar livet av sig t ex. Får man det eller finns risk att man glorifierar självmord och ökar statistiken i så fall?

Jag har reagerat över att man t ex efter skolmassakern i USA har fått upprepade sådana rubriker i pressen. Hur man plötsligt fått stänga skolor på grund av hotbilder och hur alltifrån galna människor till busiga tonåringar bombhotar skolor via telefon och mail.

Så jag tror absolut att man sprider nya, fräscha ideér och uppslag till allt och alla genom massmedias enastående frosseri i katastrofer och tragedier, visst gör man. Men...

Var skulle utvecklingen ta vägen om vi inte gavs insikter och kunde skapa debatt? Hur tror man att man ska förbättra galenskapens statistik genom att tiga ihjäl problem som faktiskt finns?

Är det bra att man i massmedia listar alla "farliga" inernetadresser som våra tonåringar bör undvika? Ja och nej. Tonåringarna läser listan och dras obönhörligt till just dessa adresser som flugor till en hästskit. Jag som förälder läser listan och får därigenom ännu bättre koll på var min tonåring egentligen befinner sig då han i min värld sitter i sitt rum och läser läxor. När det gäller den saken är det till syvende och sist jag som har ansvaret för min tonåring och det åligger mig att skydda honom från det jag anser vara farligt för honom. Jag ska ha koll! Tror ni han informerar mig om vad jag ska ha koll på? Öh... Nä.

Tig inte ihjäl fakta i tron om att det förbättrar statistik. Lyft upp problemet till ytan och bemöt det med kraftfulla diskussioner!

Att tiga ihjäl självmord är inte ett sätt att stoppa dem. Att öppet tala om det är ett sätt att ge drabbade, både anhöriga och suicidala, plattformar att utgå ifrån, forum att informera sig i och dessutom väcker det debatt om obefintlig psykvård och obefintligt anhörigstöd. Just när det gäller den här frågan kan man också nå ut med budskapet att det inte är skamligt att vara efterlevare till en självmördare. Inte ens om du råkar vara mamma till en kändis.  "Du är inte ensam om att inte räcka till. Det är ingenting du behöver skämmas över."

Sluta hyscha ner självmord! Ifrågasätt den preventiva vården istället!

"Tänk om man hade
vingar,

att fälla ut när vägen
känns tung.

Om man kunde flyga
över livets alla hinder,

istället för att snava
när man är för ung..."

(Lena till Björn 020423)

 

Annakarinsol

23 mars 2010 13:59

Till min Lena,
"Vänner är som änglar som hjälper en att flyga när ens vingar har glömt bort hur man gör."

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hörrni, jag har flyttat nu.   Ni hittar mig här!   www.sajberlena.blogspot.se   ...

Jo, vi är ju skogsägare då... Jaså, visste ni inte det? Nämen oj, har jag glömt berätta det... Förlåt mig. Jomen vi har ju en skog. Med träd. Och buskar och blåbärsris och en upptrampad stig. Den är inte så stor kanske, men den är hög. Fullt tillräck...

Är ni lika trött på mig som jag är? Jag har flamsat och tramsat och haft mig i flera år nu, först på freewebs.com och sedan här.   Jag funderar allvarligt på att flytta härifrån. Gjorde ett försök för länge sedan, men den nya fungerade inget vida...

Åkte till jobbet. Kom dit innan nio - måste nästan vara OB-tillägg på sånt va? Jag menar, att jobba mitt i nätterna? Sen jobbade jag och jobbade och jobbade ÖVER! Jobbade så länge att de hann tömma postlådorna innan jag hunnit få med mina fakturor......

När jag har en blogg men skiter i att blogga på flera dagar så hamnar jag i läget att det finns så mycket att berätta så man inte vet var jag ska börja, och det blir jättejobbigt att sortera ut så jag hoppar över det en dag till. Och en till. Och en ...