Jag har sagt det förr men på förekommen anledning upprepar jag det hela igen - jag är en bad, very bad parent. Japp.   

Det är nämligen så att jag inte har stenkoll alla gånger på vad mina barn tittar på på TV. Nä. Hemskt. Men sant.

Jag brukar ha koll på ungefär vilka kanaler de har på och oftast handlar det om Cartoon Network. Åtminstone när det gäller lillfisen.

För att arbeta lite med mitt kroniskt dåliga samvete för mitt urusla föräldraskap så fick jag för ett tag sedan för mig att sitta och titta på kanalen tillsammans med sonen. Notera; Cartoon Network är att betrakta som en BARNkanal. Kanske inte för de allra minsta, men dock.

Jag är fortfarande skakad. Inte chockad men lätt upprörd. Det visade sig nämligen att sonens favoritprogram är; en tecknad dokusåpa. Japp! En ANIMERAD DOKUSÅPA. Man har alltså skapat tecknade tonårskaraktärer, placerat dessa i en dokusåpa där man tävlar om X miljoner dollar. Den som presterar sämst röstas ut.

Mhm.

Så. Fruktansvärt. Uruselt. Dåligt.   

Sonen är lyrisk. Han formligen älskar detta program. Han beundrar karaktärerna. Han skrattar så tårarna rinner över den totala nonsensdialogen. Man kan (kunde, säsongen är visst över nu) gå in på hemsidan och "lära känna" de olika karaktärerna, spela dem och "snacka" med dem!!!

I min värld är de flesta dokusåpor det som kommer allra längst ner på rankinglistan över "totalt onödiga fenomen som inte fyller någon funktion i samhället what so ever" och jag kan garantera att tecknade dokusåpor hamnar ändå snäppet under.

Jag är uppvuxen på sjuttiotalet. Alltså matad med program som Mumlan, Broster Broster, Vilse i pannkakan och Ville, Valle och Victor. Vänsterindoktrinerad, politiskt hjärntvättad och skrämd halvt från vettet av alla otroligt skrämmande karaktärer som haft till uppgift att fostra mig in i dåtidens svenska standardnorm. Månne det vara en bra förklaring till ganska mycket...   

Men trots allt har jag erbjudits möjlighet till balansering genom Astrid Lindgren, Fem myror och senare Lilla Huset på Prärien.

Mina barn gillar inte Karlsson på Taket, Emil eller Pippi. De har visserligen suttit klistrade framför VHS-tapen med Fem myror men de äter hellre sina grönsaker än tvingas glo på Lilla Huset på Prärien.

Istället är de totalt försjunkna i fyrkantigt, obegripligt tecknade tvättsvampar som far runt i vardagsrummet, otroligt fula ska-nog-föreställa-ungar-av-något-slag-gubbar under benämningen Ed, Edd och Eddie och diverse annat löst vanvett som skriker, far runt som furier och som talar fullständigt obegripligt. Förutom när det gäller svordomar, då både hör och begriper man...   

Jag tror inte jag tycker det var bättre på sjuttiotalet. Men det var åtminstone inte ett magsårsframkallande projekt att sjunka ner framför Språka på Serbokroatiska eller Clownen Manne som med teckenspråk förklarade att "apan vill ha en banan". Mördande trist ja. Men lugnt och behagligt. Man kunde alltid gå runt och nynna på "en socialdemokrat, en socialdemokrat, är bara massa tjat" som man fick lära sig av Ville, Valle och Victor.

Utveckling är positivt. Jag är bara djupt oroad över den tänkbara utvecklingen av Total Drama Action...   

 

Annakarinsol

31 mars 2010 07:47

Vi talar samma språk, Lena! Just nu är jag själv i febril aktivitet med att klura kring olika faktorer berörande kulturens inverkan på människors hälsa, har visserligen inte tillägnat SvampBob (om det är han du menar?) någon tanke så tack för det bidraget!
Kan detta betyda att "vi är med, trots all bad parenting"?;)

 

Lena herself and no other

31 mars 2010 08:35

Haha, ja, jag tror nog "vi är med, trots...". Viss insikt bekräftar att det finns hopp om förbättrad utsikt! Åtminstone kommer utsikten i mitt vardagsrum förändras framöver... Så om du får höra att två barn går runt i bygden och knackar dörr och ber om att få bli adopterade så var lugn - det är förmodligen mina! ;D

 

Annakarinsol

31 mars 2010 10:49

Aha...är det därför små barn går runt och önskar Glad Påsk i stugorna medan andra kärringar åker till Blåkulla!?!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hörrni, jag har flyttat nu.   Ni hittar mig här!   www.sajberlena.blogspot.se   ...

Jo, vi är ju skogsägare då... Jaså, visste ni inte det? Nämen oj, har jag glömt berätta det... Förlåt mig. Jomen vi har ju en skog. Med träd. Och buskar och blåbärsris och en upptrampad stig. Den är inte så stor kanske, men den är hög. Fullt tillräck...

Är ni lika trött på mig som jag är? Jag har flamsat och tramsat och haft mig i flera år nu, först på freewebs.com och sedan här.   Jag funderar allvarligt på att flytta härifrån. Gjorde ett försök för länge sedan, men den nya fungerade inget vida...

Åkte till jobbet. Kom dit innan nio - måste nästan vara OB-tillägg på sånt va? Jag menar, att jobba mitt i nätterna? Sen jobbade jag och jobbade och jobbade ÖVER! Jobbade så länge att de hann tömma postlådorna innan jag hunnit få med mina fakturor......

När jag har en blogg men skiter i att blogga på flera dagar så hamnar jag i läget att det finns så mycket att berätta så man inte vet var jag ska börja, och det blir jättejobbigt att sortera ut så jag hoppar över det en dag till. Och en till. Och en ...