Vi har ett sånt där ”enskilt avlopp” som det brukar stå i husförsäljningsannonser. Det betyder att vi har en avloppstank av betong på baksidan som vi då och då måste få tömd av slambilen.

I fem års tid har det där fungerat perfekt! En gång om året har Franssons tankbilsservice varit här helt automatiskt och en gång om året har vi fått ringa dem för extra tömning. Bilen har kommit, gubbarna tömt och odören spridit sig över hela nejden. Precis som det ska vara. Nemas bekymmer.

För något år sedan kollade Fransson (eller vad gubben nu kan hetat, Johansson eller Söderkvist kanske) ner i brunnen och sa att ”den börjar nog ge med sig lite, ni får nog börja tänka på att byta om nåt år eller två. Ha en trevlig dag och tack ska ni ha!”   

Trevliga Skitgubbar. Bra service.

Sen fick kommunen för sig att vi skulle anslutas till annat sop- och tankbilsställe, KSRR. Jag hade inga tankar om det alls, jag reflekterade knappt alls. Först.

Men så började brevlådan fyllas med massa regelbroschyrer, order och förmaningar.

”Det ska vara såhär och såhär – annars tömmer vi inte era sopor. Det ska se ut såhär och såhär, annars tömmer vi inte ert avlopp. Det ska sitta en flagga här och här, annars hittar vi inte er brunn (trots att den legat på samma ställe sedan sextiotalet).     

Jag har ingenting emot att man talar om hur det ska vara. Vad jag motsätter mig är HUR man valt att säga det mellan raderna;

”Såhär ska det vara, och ni ska veta att ni är tvångsanslutna hit och har inget val och ni ska lyda och hålla klaffen. Vi har monopol på era sopor och service kan vi inte stava till. Ni har inga rättigheter och lyder ni inte tar det hus i helvete. Vi hämtar bara er skit för att vi får betalt för det, inte för att vi är ett serviceföretag som gillar vårt jobb.  Sätter ni inte ut soptunnan såhär *bilder på hur och var den ska stå* så kan ni köra era sopor själva. VI gör det inte! Det är vi som bestämmer!”

Jag har jobbat med service i hela mitt liv och blir som en obstinat treåring vid såna här tillfällen. Men jag tänkte att tja, jag får väl med ålder och mognad rätta in mig i systemet och gilla läget…

Så jag slutade sopsortera eftersom man tydligen plötsligt kommit på att det som tidigare var en livsnödvändighet för planetens överlevnad var helt onödigt – här skulle inte mat, kläder och brännbart sorteras, här skulle våra tidigare tre sopkärl plötsligt bli ett och allt slängas i samma! Jag vet inte vad för revolutionerande insikter man kommit på, men det blev ju bekvämt för mig.

De var här och tömde vår brunn två gånger – inga problem. Förrän NU helt plötsligt…

Maken nämnde, försiktigt och i förbifarten, att tankbilen varit här i fredags. ”Brabra” tyckte jag.

”Joo” fortsatte maken och drog lite på det. ”Meeeen… han vägrade tömma den…”

”VA, varför då???”

Nä. För NU plötsligt kunde stackars skitgubben inte köra upp på vår väg – det var ju träääääd i vägen… Och de trädens grenar hängde på lägre höjd än föreskrivna regelverkets fyra meter ovan mark… Ujujuj.

DET ÄR SAMMA JÄVLA TRÄDGRENAR SOM HÄNGT PÅ SAMMA JÄVLA HÖJD SEDAN ELDKVARN BRANN!!!!!   

Vi har haft lastbilar, tankbilar, kranbilar här i skytteltrafik i FEM år utan att det någonsin varit några bekymmer! Fransson, Johansson och Söderkvist har ALDRIG haft problem att köra upp till vårt hus! Det hade inte KSRR´s eminenta tankbil heller men ”det står ju i regelverket”.   

Dessutom hade han gnölat över att vårt lock till brunnen var trasigt i kanterna. Maken hade förklarat att vi har för avsikt att byta avloppsbrunn nästa år och därför inte avsåg att köpa något nytt lock nu. Han frågade också om Skitgubben inte kunde tömma från den plats bilen stod, men si det gick inte för han hade inte så lång slang… ”Sa du inte till honom att KÖPA mer slang då?” undrade jag men det hade maken inte gjort.

Maken var nog mest lättad över att jag inte varit hemma när bilen kom, för han visste att jag skulle gå i taket. De träd som diskuterades är nämligen en gammal, tronande och pampig ek och en bok som är fullkomligt fantastisk. Jag släpper hellre in vildsvinen i trädgården än sågar ner något av dessa träd! Han lyckades avstyra mina planer på att ringa upp dem och tala om vad jag tycker och tänker och han lyckades t o m få mig att låta bli att skicka ett inte alltför smickrande mail till dem.

Han är beundransvärd på många sätt, min man.

Istället gick han ut och mätte upp en planka på exakt fyra meter, sen sågade, filade och joxade han så gott det gick för att bevara så mycket som möjligt av mina träd. Sen ringde han och meddelade att regelverket var uppfyllt beträffande grenarna och nu kunde de komma med skitbilen. (Det sista sa han inte. Det var mitt tillägg. Ni får betänka att han är tre år äldre och därmed mognare än jag).

Idag har de varit här. I dörren satt en lapp instucken där man meddelade att man tömt men att ”vi måste byta lock och dessutom var brunnen i allmänt dåligt skick” ungefär.

Det vet jag väl!

Tror de att vi tänker byta ut den för att vi tycker det är roligt??? Och något nytt lock kan de se sig i stjärnorna efter. Jag gillar trasiga lock och jag tänker BEHÅLLA mitt trasiga lock! Tror t o m att jag ska återanvända det även till den nya brunnen när det är så dags… Japp, det ska jag!

Nästa gång det är soptömning tänker jag slänga saker i soptunnan som man inte FÅR.

HA! HA! HAAAA! Där fick ni! Nu är det krig…  

Vi lever med en ganska mastig hotbild för tillfället.

Ute i skogsmörkret glimmar det av ögon och tänder, det hörs knakande och brakande och man kan, om man lyssnar noga, höra hur det flåsar och snörvlar.

Jag pratar vildsvin. De kommer närmare varje dag och nu har de hälsat på i grannarnas trädgårdar. Normalt sett är det ju trevligt med besök - men inte av den här sorten...

De bökar nämligen upp en hel trädgård på nolltid och förödelsen de lämnar efter sig minner om en jordfräsattack. Då, mina vänner, är 14 galopperande hästar i trädgården en minibagatell i jämförelse.

Rådiga grannar har satt upp fårstängsel för att hålla svinen ute. Vi har ingenting att fästa något stängsel i, vi går och lägger oss och hoppas på det bästa. Åtminstone hoppas jag att när de kommer så väljer de att glufsa sig igenom den igenväxta f d köksträdgården, den hade vi ändå tänkt plöja upp och göra till gräsmatta...

Fick tipset att lägga ut kaffesump, svinen gillar tydligen inte det. Likaså fick jag höra att de inte gillar bananer eller apelsinskal.

La fram det förslaget till maken vid middagen. Han såg dock aningen skeptisk ut och undrade väl vilket som var värst - att ha en trädgård som ser ut som en komposthög eller som en upplogad åker?

Jag bryr mig inte om vad han tycker. Jag tänker lägga ut min kaffesump i alla fall!