Alla drabbas vi någon gång av en synnerligen dålig hårdag. Trist men sant.

Mitt läge just nu är inte en dålig hårdag utan konstant följande på varandra dåliga hårdygn.

Japp.

Frissan är något som lågprioriteras i mitt liv, mest för att jag inte tar mig tid. Det brukar alltid sluta på samma sätt - när hårtopparna är kluvna från topp till rot och jag därför har dubbelt så många hårstrån som normalt ringer jag akut, klipper av mig rubbet och åker hem för att vila ett halvår till.

Nu har jag inte klippt mig sedan i april tror jag. Ingen rolig historia...

Sen vill man ju inte skrämma slag på stackars frisörskan heller. Hon brukar oftast sucka djupt, himla med ögonen och hämta en jättemegastor sax när jag kommer dit. Varje gång lovar jag att komma på besök med tätare intervall och aldrig håller jag löftet.

Nu är det så hemskt så jag knappt vågar ringa henne...

Sen kan jag också meddela att alla miljarder hårprodukter som på TV säger sig kunna repair hairdamages kan inte det. De skojar bara.

I know. Don´t ask me how, but believe me - I know...