Igår var inget vidare faktiskt. En sån där dag man lika gärna kunde varit utan.

Planen var:

Åka till lasarettet med son. Åka tillbaka, droppa son i skola. Maken fortsätta hem och städa, jag fortsätta till jobbet i lugn och ro. Avverka en eftermiddag med förutbestämda arbetsuppgifter; bokföra moderbolagets verifikationer.

Resultatet blev:

Åka till lasarett med son. Ett par mil härifrån ringer mobilen, precis när maken hämtar sonen i skolan. Besöket måste ställas in, läkaren har sjukt barn. Tillbaka till skolan med sonen, maken kör hem och jag till jobbet. Bra där - fick mer tid på jobbet!

Fick inget gjort, det krånglade hela tiden.

Var astrött, jättegrinig och ganska agressiv.

Stannar på Apoteket för att hämta medusin åt mellanson. "Den har jag inte, kommer på tisdag" säger tant Apoteket. "Ska jag beställa?"

Nä, det finns FLER apotek, jag hittar ett som har, tack och adjö.

På väg från mitt ena jobb till mitt andra passerade jag Lindex, DaCapo, Indiska och Skofynd. I samtliga affärer utom DaCapo tillfrågas jag om jag har deras
)¤¤?=#&" medlemskort. Jag fräser att jag inte orkar med alla )¤&#%"# plastkort och att hela mitt hus är möblerat med plastkort och jag ORKAR inte fler plastkort och svaret är alltså Nej.
Jag kommer till andra jobbet och ska börja boka in verifikationerna. Var är plastmappen med underlagen? Borta. Totalt borta! Uppslukade från jordens yta.

Hela eftermiddagen gick åt att leta. När eftermiddagen var slut konstaterar jag att revisorn tagit dem med sig vid sitt sista besök och så var den eftermiddagen bortkastad.

Hämtar upp storson vid tåget.

Kör till Morris-apoteket för att göra ett nytt försök att hämta medusin åt mellansonen. Nitisk Apotekstjej knappeliknappar på sin dator och tittar på mig under lugg. "Den här medicinen får inte ges till barn under 18 år!" Öööh... Nähä?! "Men läkaren har ju skrivit ut den till min son, han behöver den?" "Aaa, men du vet, då skulle läkaren skrivit att hon tar på sig ansvaret... Du vet, jag kan inte ta ansvaret och lämna ut den om inte läkaren skriver att hon tar ansvaret. Då kan ju JAG få problem för JAG inte tagit ansvaret. Vem ska ta ansvaret då?"

Jag suckar djupt, sänker rösten ett par tonsteg och säger långsamt: "JAG tar ansvaret. Jag vet att det inte är lördagsgodis jag ska hämta, jättebra att ni är om er och kring er men medicinen är utskriven i samråd med psykolog, kurator, överläkare och dietist på barnmottagningen, kan jag FÅ MIN MEDICIN???"

"Nämen du vet, jag har kollat Fassen här då, och jag kan inte ta ansvar för detta. Jag måste ringa läkaren".

"Läkaren är hemma för vård av barn, hon ringde mig idag och bokade av vårt planerade besök... Men prova överläkaren på barnavdelningen i Kalmar, han vet att det är okej."

"Har du numret till Kalmar lasarett?"

"Nä."

"Okej, jag försöker ändå". Smajl, ursäktande leende och in på ett kontor. Jag sätter mig på en soffa och väntar. Snygga och bekväma soffor har de i alla fall, privatapoteken. Tjusigt.

Nitisk apotekstjej återvänder. Skakar beklagande på huvudet och meddelar att hon inte fick tag på läkaren. Tell me something I did´nt know...

Hon ropar på sin chef, diskussioner, blablabla, jag förklarar återigen att han SKA ha den här medicinen och att detta har diskuterats fram på ett utvärderingsmöte med dietist, läkare, psykolog, kurator, oss föräldrar och sonen själv.

"Ahaaa, så DU vet att han ska ha den?" Suck och jaaaaaa. Annars stod jag ju inte där och skulle hämta den...?

Efter mycket om och men med ordet "ansvar" inbegripet sjuttioelva gånger fick jag medicinen i en påse, ytterligare ursäktande leenden och  förklaringar på hur situationen uppstått "ansvaret du vet, vem ska ta ansvaret" och med tillägget att Nitisk Apotekare var nyutbildad och precis börjat sitt första jobb. Brabra, okejokej, kul att du fått jobb, kan jag få den jävla påsen nu OCH ÅKA HEEEEEM???? Jag har haft en skitdag och jag orkar just nu inte med en ännu längre skitdag och jag är hungrig, trött och mina muskler mellan skulderbladen blir kortare och kortare och mina axlar möts just nu ovanför mitt huvud.

Jag fick påsen, efter att ha avlämnat telefonnummer, mobilnummer, mitt namn, läkare och psykologers namn. Jag frågade om jag skulle skriva på någon ansvarsförbindelse men Nitisk Apotekar-chef sa att jag inte behövde det. Tack och hej.

Idag är det lördag. Idag är jag snäll igen och jag är ju inte dummare än att jag förstår deras problematik. Förstår jättemycket. Förstår bara inte varför jag alltid kommer i skottlinjen när saker krånglar?

Köpte även ett par nya skor på Skofynd. Letade efter ett par nya mormorskängor men det är tydligen bara jag som gillar såna, för de fanns ingenstans. Hittade ett par andra snörkängor, bruna.

Maken tyckte de var tråkiga.

Jag tycker han hade en tråkig inställning.