Kan någon vettig människa förklara för mig varför barn i skolan har obligatoriska läxor två gånger i veckan?   

När jag gick i skolan, sådär för länge sen, då fick vi läxor när vi inte hann det vi skulle och eventuellt behövde jobba ifatt. Eller inför prov. Men inte på lågstadiet!

Vad är det som gör att alla barn idag har läxdagar inplanerade i "fritidsschemat"?

Vilken vuxen hade accepterat att ha obligatorisk övertid varje tisdag och torsdag? "Öh, jo, ditt jobb här är åtta timmar om dagen men sen tillkommer den obligatoriska övertiden två gånger i veckan. Finns speciella hemmajobbsuppgifter numera, dem kan du ta i korgen vid stämpelklockan när du går hem, okej?"

Det gnälls massvis på att familjer idag inte har tid för varandra. Att det är för mycket aktiviteter, för mycket stress och för lite kvalitetstid. Varför ska man då äta upp den tid som finns med läs- och matteläxor???

Man trycker t o m upp färdiga "läxböcker" som skolorna har till barnen och som enbart är till för att göras i hemmet. Varför då? Räcker inte tiden i skolan till för att barnen ska lära sig eller vad?

Det är inte det att jag tycker det tar för lång tid - det handlar inte om timmar av läxor när man går i första och andra klass. Jag hakar upp mig grejen som sådan för jag förstår inte syftet. Blir barnen mer intelligenta och lär sig mer om de gör övningarna hemma?

Hos oss är vi sällan eller aldrig hemma före klockan fem. Lillfisen har tre timmar på sig innan han ska i säng under vilka det ska ätas, pratas, plockas ur väskor, lekas, lösas problem, skapas nya problem, bråkas med brorsan, förberedas en ny dag, kramas och ses på TV.

Han klagar aldrig på läxorna. Men jag tycker det finns så oändligt mycket roligare saker att göra den där halvtimmen än sätta honom på en stol för att räkna tal eller svara på läsförståelsefrågor.

Bort med obligatoriska läxor!   

Jag har ju som bekant en ny mobiltelefon. En sån där übermodääärn med tapptappfunktion. Inga riktiga knappar utan bara såna där som låssas att de finns fast de inte finns.

Har någon av er försökt ringa t ex telefonbanken från en sådan telefon? Om inte så behöver ni inte göra det – det är nämligen stört omöjligt. Åtminstone från den jag har. Telefonbanksdamen och jag har haft många o-givande samtal som brukar sluta med att hon envist maler: ”Du har tryckt fel på något av valen, var god försök igen”.

Däremot är den asbra på att ringa upp kreti och pleti utan att jag ber den! Här talar vi om social kompetens på högsta nivå.

Det KAN ha att göra med att jag oftast har den i BH:n, jag vet inte.

Varför jag har den i BH:n?

Ja, var ska man annars ha den…? Jag menar, grejen är ju värdelös: det går inte att ringa på den, det går inte att svara om någon ringer för fyrkanten man ska dra till ”Svara” rör sig inte, det går inte att prata i den för vi har för mycket granar i vägen. Alltså använder jag den som kamera och MP3-spelare. Och väckarklocka.

Tidigare hade jag en MP3-spelare av en cigarettändares storlek som jag alltid brukade sticka in under BH-bandet och fördjupa mig i mina ljudböcker. Numera använder jag mobilen istället och den är för tung för att stanna under bandet – alltså måste jag mula ner den i BH:n. Glasklart? För det finns ju naturligtvis ingen sån där klickgrej så man kan sätta fast den i livremmen eller byxkanten inte, nä, det är ju onödigt…

Hur som helst så roar jag mig ibland med att med tummen rulla igenom alla uppringda samtal och det är några stycken. Fast JAG har inte ringt, det gör den som sagt alldeles själv.

Och jag måste ju ha den med mig i alla lägen. Annars får maken vatten på sin kvarn då han fortfarande skakar på huvudet och ifrågasätter varför jag ens köpte den…

Appropå köpa ja. Jag känner mer och mer att jag nog inte överlever om jag inte köper en sån här:

och en sån här:

Vill ha. Måste ha. Behöver verkligen.

Japp.