Har precis landat i hemmet efter ytterligare en påhälsning på Citygross. Skulle bara handla "lite" och det blev bara fem kassar! Brabra...

Nåväl. Det är alltid en happening när jag handlar. Vet inte om det händer er men det blir aldrig någonsin bra liksom... Är det verkligen bara jag som upplever det som värsta tortyren?

Jag vet inte vad jag gör för fel  men nåt måste det vara. Det brukar funka bra hela vägen runt affären, jag plockar ner det jag behöver och lagom på väg mot kassorna upptäcker jag att jag glömt det och det och det. Då brukar jag ställa vagnen och skynda tillbaka för komplettering. Sen hittar jag naturligtvis inte tillbaka till vagnen för jag har ingen aning om var jag ställde den... Det brukar bli lite spring innan jag hittar den igen, men oftast går det bra.

Sen återvänder jag mot kassorna och det är då det hela börjar...

Idag är ett typexempel;

Jag kommer fram. Inga köer. Damen framför mig är precis klar och ska betala. Medan damen betalar börjar jag lasta upp så bandet är fullt när kassörskan nickat och hälsat och trycker på nån knapp så det börjar rulla. Då börjar jag bli nervös. Bandet rullar fort och som den omtänksamma person jag är har jag naturligtvis lagt alla koder åt rätt håll. Blipp, blipp, blipp säger det men inte in samma takt som jag fyller på - blippandet går betydligt snabbare än jag hinner plocka upp.

Jag brukar här få lite problem med VAR jag ska ställa vagnen för att på bästa sätt kunna nå mina varor. Hur gör ni? Ställer ni den framför er, ställer ni den bakom er, ställer ni er mellan vagnen och bandet eller hur gör ni? Jag brukar nog stå mellan bandet och vagnen och plocka. Detta resulterar ofta i att jag fastnar med handväskan eller min kappa snärjer in sig i kassadisken eller kundvagnen.

Efter lite omflytt av vagn och mig själv är bandet nästan tomt, jag kastar mig ner i vagnen och öser upp prylar i det varuberg jag på stora skyltar vänligen ombeds att INTE bygga. Jag blir svettig, pulsen ökar och plötsligt fastnar min schal under nån vara och börjar åka med bandet, jag känner hur lufttillförseln avtar och jag drar och sliter, svetten rinner och när jag kommer loss ser jag hur kassörskan får lyfta alla mina saker för att något fastnat längst ner där man plockar i varorna.

Vagnarna på Citygross är gigantiska och jag når nästan inte ner till botten utan får hänga mig på kanten med häcken i vädret och måste vifta på fötterna för att nå golvet igen. Eftersom pulsen skenar i 380 och jag ska skynda mig tappar jag alla varor och får dyka efter dem flera gånger medan kassörskan står och väntar.

Ungefär nu kommer då nästa man som vill betala och ställer sig bakom mig.

Allt är upplockat, kassörskan hatar mig och säger med högdragen min "fleratusenochfemtio" och jag letar febrilt efter mitt cigarettmärke i hyllan ovanför henne. Hon väntar och tänker förmodligen på att hon helst av allt vill byta jobb. Jag hittar mina cigaretter, slänger dem till henne och hon blippar dem. "Fleratusenfemtioåttaochtjugofem" säger hon nu och jag fumlar med kort, väljer fel kort och måste byta, drar kortet på fel håll och glömmer koden. Efter mycket om och men är det äntligen betalt och klart.

Nu börjar nästa moment - varorna skall plockas ned i fem kassar. Jag hugger en kasse och försöker planera mitt packande genom att välja ut varorna i en ordning som gör att kassarna räcker. Rycker och sliter i mitt varuberg, plockar och plockar samtidigt som nästa kund börjar få sin halva av hyllan påfylld med sina varor. Naturligtvis kan kassörskan inte dra över den där flyttbara armen för mina varor ligger i vägen så hon får lyfta kundens varor också...

Jag plockar och plockar, ser att kassarna inte kommer räcka och nu kommer kund no 3 och börjar plocka upp. Kassörskan börjar fylla på den kundens varor på min sida och - av ren protest förmodligen - väntar hon inte, så den kundens varor hamnar bland mina.

Nu känner jag mig gråtfärdig, jag vill ringa maken och meddela att jag tänker lämna in skilsmässoansökan eftersom det bara är JAG som handlar fast det egentligen är hans jobb men han handlar så tråkigt så jag måste göra det i alla fall.

De sista varorna kastar jag ner ovanpå de fyllda kassarna, jag marscherar ut ur affären med bestämda steg och kastar in lösa prylar i bilen och bestämmer mig för att aldrig, aldrig mer storhandla.

Inte förrän nästa vecka i alla fall...

"Vi måste göra något åt våra ohälsosamma liv" sa jag till maken igårkväll. "Vi är ju helt försoffade, rör oss inte, äter inte nyttigt (syftande på chokladen vi just glufsat i oss) och hittar massor av ursäkter för att slippa ta tag i saken".

Ursprunget till mitt konstaterande var ett radioreportage jag hörde på väg hem från jobbet om att varannan kvinna och var tredje (? osäker där, minns inte exakt) man anser sig missköta sin hälsa genom att att "leva fel".

"Meeen HUR ska vi hinna DET?" frågade maken. "Det är ju fullt upp hela tiden med innebandy, möten, matcher, möten, skjutsa barn och möten! Dessutom är det mörkt när vi kommer hem, man kan inte ut och springa i beckmörker."

Han har rätt i sak. Vi tillbringar tre till fyra kvällar i veckan och en av helgdagarna på olika aktiviteter utanför hemmet. Men ändå...

"Man måste ju inte vara ledig för att sluta röka" menade jag. "Och äter gör vi ju varje dag, frågan är om man kan äta lite nyttigare mat? Jag är ledig på onsdagseftermiddagar och du på fredagseftermiddagar - då hinner man väl röra lite på sig?"

Men det är de eftermiddagarna man måste göra allt man inte hinner när man jobbar. Ringa samtal, betala räkningar, handla, planera mat, diska, tvätta, städa, vika förra veckans tvätt, byta lakan i sängar, borsta hunden, räfsa löv, ta in ved, umgås med vänner, plocka svamp... När man ringt nödvändiga samtal och betalat räkningar är klockan redan sex och det är kväll!

När jag tänker "sunt leverne" så ser jag framför mig hur man frossar i frukt och grönsaker, hur man gör sin egen juice och hur man dricker typ granbarrsavkok eller nåt... Man blötlägger bönor och bakar bröd på vattnet som blir kvar när bönorna är blöta. Varför man ska ha blöta bönor vet jag inte, jag har aldrig gjort det och äter inte bönor. Eller granbarrsavkok. Men det låter hurtigt och nyttigt! Men hur ska man hinna sånt?

Frukt och grönt äter vi ju. Fast oftast köper jag fem äpplen och barnen äter två, efter några veckor är huset fullt av flugor och jag fattar inte varifrån de kommer? Ända till jag hittar några f d äpplen som ligger och dräller nånstans...

Och sallad äter vi nästan varje dag! Grönsallad, gurka och paprika. Och Fetaost och olivolja och salladskryddor. Aaaah, när jag känner efter så kan jag nog förnimma hur vitaminerna formligen rusar runt i blodomloppet. Eller var de nu tar vägen, de där ruccolasalladsvitaminerna. Möjligen bäddas de in i tjocka lager av Chokladkakeavlagringar och placerar ut sig i fettcellerna runt rumpan, kan vara så...

Men allvarligt talat - vad är det som kännetecknar en hälsosam livsstil? Bönorna? Motionen? Aktiviteterna? Sociala kompetensen? Antirökningen naturligtvis, men rödvin? Hur är det egentligen med rödvinet?? Ena dagen är det nyttigt och nästa dag är det onyttigt...

Alla människor som upplever att de lever ett hälsosamt liv - hur gör ni? Hur plockar man in hälsosam livsstil i en normal vardag?