Tonåringar är som tonåringar är - det vi ju alla som varit där själva eller är innehavare av en.

De är lite glömska, lite förvirrade, lite aggressiva, lite ömsinta, lite älskvärda och har stora fötter. Åtminstone killarna. För det mesta.

Men de är allt som oftast också väldigt, väldigt underbara. Gulliga på nåt vis. För det mesta.

Sen finns det undantag, det gör det bland vuxna också. Det finns massor av vuxna som inte tar ansvar, som beter sig som idioter och som inte går att ha i möblerade rum. Jag har träffat flera stycken! Det betyder inte att jag förutsätter att alla vuxna är sådana, eller hur?

Men lite sur blir jag när vissa i vuxenvärlden förutsätter att ungdomar inte tar ansvar, att de ljuger, smiter undan och bara jävlas.

Om en unge i åttonde klass inte lämnar in sin läxa behöver det inte vara så att han eller hon säger "jag glömde den hemma" för att dölja att de inte gjort den. Det kan faktiskt vara så att de i morgonbrådskan sprang ifrån den hemma på öppna spisen. Det är inte alltid ett svepskäl för att de "bara vill få mer tid på sig att göra den klar". Läxan kan ha legat färdig och renskriven sedan exempelvis i söndags...

Bara så ni vet, högstadielärare. Ni som inte redan visste det alltså...

Dra inte alla ungar över en kam och döm inte genom att anklaga ungarna för sånt som inte stämmer, stäng inte öronen oavsett hur väl de försöker förklara bara för att "ni vet nog hur det är".

Nästa gång skiter de kanske i att både göra och ta med läxan eftersom de ändå inte blir trodda.

Det är lika frustrerande för ungdomar att inte bli trodda som det är för vuxna. Bergis!