Har ju levt med skräcken en längre tid nu...

Hört hur det flåsar illavarslande i buskarna efter mörkrets inbrott. Sett glimtar av de onskefulla ögonen som följt min kvällspromenad med hunden. Kunnat skönja vassa huggtänder i mörkret, huggtänder med hemvist i de blodtörstigas käftar. Hört morranden och frustanden bakom mig, smygande, prasslande steg då de följt efter mig. Varje gång jag vänt mig om för att se döden i vitögat har det blivit helt knäpptyst.

Jag har vetat att de var på väg. Att de kom närmare och närmare och att det bara varit fråga om tid. Förr eller senare skulle de komma.

Nu har de kommit.   

Igår natt, dolda av dimslöjor och under vargtimmarna kom de. De gruffade, grumsade, smackade och grymtade. Men det var bara en rekognoceringsrunda - de ville bara tala om att de var på väg. Att de hittat oss, att de vet var vi finns och markerade tydligt - vi kommer tillbaka. Flera, många fler, och vi tar vad vi vill ha. "Zzz-zzz-zzz; ni kommer inte undan" meddelade de.

Tre större skador, några fler mindre. Inga jätteproblem att lappa ihop, även om ärren syns. Nästa gång går det kanske inte att fixa alls.

Jag talar om vildsvinsbestarna. De jobbar så. De skickar fram en, Mr. MördarPig, som eventuellt tar med en kompis. Han undersöker kvalitet, mattillgång och åtkomligheten med hjälp av stickprov i gräsmattan. Faller det i god jord springer han hem till svinflocken, meddelar status och rapporterar koordinaterna.

Sen kommer de - allihop. På ett par timmar har de bökat upp allt som går att böka upp. De vänder gräsmattor som vore de levande jordfräsar. Inte en plätt lämnas orörd.

Jag har rustat med tunga artilleriet. Hållt på i flera timmar, slagit ner stolpar, spänt trådar över trädgården, hängt ut plastskynken som prasslar och fladdrar.

Trädgården kommer vinna första pris i Halloweenkostymering utan att vi ens deltar i någon tävling. Så mycket spöklikt fladder på en samma ställe har sällan skådats.   

Nä, det är inte vackert. Men det är snyggare än en av vildsvin uppbökad gräsmatta...

Kom an, pigs! Imorron hänger jag ut aluminiumfolie!   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hörrni, jag har flyttat nu.   Ni hittar mig här!   www.sajberlena.blogspot.se   ...

Jo, vi är ju skogsägare då... Jaså, visste ni inte det? Nämen oj, har jag glömt berätta det... Förlåt mig. Jomen vi har ju en skog. Med träd. Och buskar och blåbärsris och en upptrampad stig. Den är inte så stor kanske, men den är hög. Fullt tillräck...

Är ni lika trött på mig som jag är? Jag har flamsat och tramsat och haft mig i flera år nu, först på freewebs.com och sedan här.   Jag funderar allvarligt på att flytta härifrån. Gjorde ett försök för länge sedan, men den nya fungerade inget vida...

Åkte till jobbet. Kom dit innan nio - måste nästan vara OB-tillägg på sånt va? Jag menar, att jobba mitt i nätterna? Sen jobbade jag och jobbade och jobbade ÖVER! Jobbade så länge att de hann tömma postlådorna innan jag hunnit få med mina fakturor......

När jag har en blogg men skiter i att blogga på flera dagar så hamnar jag i läget att det finns så mycket att berätta så man inte vet var jag ska börja, och det blir jättejobbigt att sortera ut så jag hoppar över det en dag till. Och en till. Och en ...