Precis hemkommen från en liten familjeutflykt till Kaskad i Tingsryd, en helt okej badinrättning för en sjuåring med storebror som badsällskap. Storebrodern kan måhända tycka att det inte är klass A precis, men offrar sig som den snälle broder han nu är.

Maken och jag satt och tittade på och drack kaffe! Återigen en fördel med lite äldre barn - man behöver inte bada längre om man inte vill!   

På vägen hem började jag återigen fundera över varför i jösse namn man inte kan hänga upp duschdraperier eller montera någon form av enskilda duschar i alla miljoner offentliga duschutrymmen i det här landet? Det är något som jag funderat över i ganska många år...

Ingen människa skulle få för sig att gå på toaletten utan stängd dörr bara för att man bevistar en offentlig bad-, idrotts- eller anläggning av annan modell, men plötsligt är det inget snack alls - alla ska klä av sig och duscha i grupp. Varför då? Varför måste jag tvingas klä av mig naken och duscha ihop med 10-12 andra nakna, vilt främmande människor när jag inte ens duschar ihop med folk jag faktiskt känner? Och detta under beskådande av ytterligare lika många som står i kö och väntar på att få en ledig dusch.

Man pratar om "naturlighet" och "alla är vi lika". Skitsnack säger jag. Hade det varit naturligt att larva runt i pure nudity så hade baddräkterna avskaffats för länge sedan. Då hade nudistbad inte behövts märkas ut eller tillåtits bara på speciella platser. Det är mer naturligt att människor går på toaletten, men som sagt - där finns det både dörrar och lås! Tack och lov.

Jag är egentligen inte pryd av mig. Jag skäms inte över min kropp, mitt utseende eller mina valkar - jag har passerat den biten. Då händer det nog mer att jag skäms mer för min insida än min utsida ibland... Men det innebär inte att jag känner mig bekväm med att exponera den tillsammans med 30 andra nakna människor bara för att det är kvinnor. Jag vet att det finns människor som inte besöker dessa i övrigt utmärkta ställen just på grund av tvånget att behöva duscha tillsammans i offentligheten. 

Nej, fram för offentliga duschar med möjlighet till avskärmning!! Duschdraperier kan införskaffas för en spottstyver, häng upp dem! Eller ta minsta, lilla campingplats utan en enda liten stjärnstatus - t o m där har man små, enkla, låsbara bås och får duscha ifred! Åtminstone de jag bevistat under mina 27 år som campingentusiast...

Jag klär av mig naken - men vem som skall närvara då vill jag bestämma själv.    

Hela huset har skakat av springande ben, stojande ungar, skällande hundar, ljudet av skottsalvor ur högtalare från lanande tonåringar och svenska melodifestivallåtar ur högtalarna en trappa ner. Det har pratats med föräldrar som lämnat barn, hämtat barn och sedan hämtad andra barn lite senare.

Kalas?

Nä, lördag med barnens kompisar hemma.

Själv har jag, med motiveringen "måste vika tvätt", hamnat på sängen framför en hyrd DVD, fruktansvärt dålig triller som jag knappast orkade se klart. Sen hittade jag till min förtjusning en inspelade film på boxen som jag totalt glömt bort, en film om ett gäng magisterstudenter som bjöd in en okänd person varje vecka på middag. Sen tog de livet av gästerna om de inte höll måttet. Den var lite kul!   

Alltså stördes jag inte ett milligram av livet utanför sovrumsdörren, jag fixade fika och glass och sen skötte de sig själva.

Märker ni att jag plötsligt börjat prata om soffor, tv och film? Japp japp, det är det nya nu ser ni - jag ska tillbringa mindre tid vid datorn och vara mer social. På allmän begäran av i första hand närmaste omgivningen. Mhm. Därför somnar jag numera i soffan varenda kväll, efter en timmes gloende på TV. Föga förvånande, jag har nämligen aldrig kunnat hålla mig vaken framför TV:n. Japp.   

En liten sväng till tätorten för återlämnande av urusel film då, biltvätt (wow, såg att min bil var behäftad med lack!!) och införskaffande av lördagsgodis till barnen och hallonpaj till mamma.

Hemma igen har jag precis konstaterat att jag totalt glömt att laga middag, hoppsan, så jag får väl göra det nu då... Steka nån fisk kanske... Eller kan man ha hallonpaj och kex till middag?   

Aaahhh, nu börjar jag känna igen mig! Tror livet återtar sin normala skepnad och jag välkomnar det - börjar bli lite segt med bara medgång och jag segar till lite av bristen på utmaningar!

Har ju i tidigare inlägg beklagat mig över direktiven från revisorer om hur projektuppföljningen på mitt jobb skall gå till, ett arbetssätt som fått mig att slita mitt hår, tappat lusten och energin och faktiskt nästan ogilla mitt förut så älskade arbete. Tungjobbat, krångligt, omständligt och tidskrävande och i mitt tycke totalt onödigt. Nåväl - revisorns ord är min lag. Håll klaffen och jobba.   

Har gnällt, skällt, sparkat på papperskorgen och smulat papper i konfettibitar. Har skällt på chefer, på make och på barn. Har allvarligt övervägt att skola om mig till rörmokare eller bibliotikarie.

Idag blev jag trött, jag har lagt åtta timmar på att räkna och uppskatta och ringa och föra i Excelark och gånga med lönekostnader * X och detta på TVÅ av SEX projekt. Jag ringde revisorn och sa att detta är inte försvarbart och jag vill se den lilla byggfirma som håller på så här och jag tänker sluta och jag vill ha ett liiiiiiv! Snyft.

Så nu behöver jag inte längre! Jag ska bara göra det var tredje månad. Höhö...

Nu är jag glad igen!   

Sen var det blixtfart hem och hämta hund, hämta barn och fortsätta resan till Tausaus och ta anställning som "ideell morsa i kiosken under match". Jag kokade 24 korvar och sålde 3. Yey, I´m good at this... *vågen*   

Sen till pizzerian och beställa pizza, ICA och köpa läsk o chips, macken och hyra film (och skriva på protestlista mot fullkomligt vansinniga förslag att flytta biblioteket från centrum och integrera det med skolans bibliotek, vaffan tänker de med i den här stan??????), tillbaka till pizzerian och hämta maten, hem och skråla som en galning i bilen för att hålla en lillfis vaken...

Nu ska liten son bada fotbad och mamma ska ta ett glas Zinfandel!

Men fredagsmys - aldrig i livet!   

Det är DET jag har! Tack Anna, jag började bli allvarligt oroad. Och ja, jag njuter i fulla drag Mad, jag laddar för fullt för att möta mitt normala livstillstånd när det behagar återvända...   

Dessutom börjar jag fundera på om jag inte bäddat mig lite flow alldeles själv! Jag har släppt lite av alla mina engagemang och istället anlitat maken för att driva vissa konfliktfyllda samhällsfrågor, ett utmärkt drag visar det sig. Han, tillsammans med andra otroligt duktiga, engagerade och handlingskraftiga ortsbor ringer, skriver och fixar med vårt lilla uppror. Telefonen går varm här hela kvällarna och det är inte ett enda samtal till mig! Jag bara sitter i soffan, äter praliner och kommer med glada tillrop, fyller i lite fakta där det behövs och guidar lite i nätverksdjungeln. Häääärligt!

Nu har jag inte släppt sakfrågan helt och hållet, men jag försöker bearbeta den från andra håll. Man kan inte sitta på alla stolar samtidigt, en insikt som jag ryggdunkar och gratulerar mig själv till. Vi pratar den taktik jag beundrar mest - indiantaktik. Först är det tre, sen fem, sen dyker det upp fem till, ytterligare 18 och till slut har motståndaren ingen aning om hur många till som väntar bakom kullen... Men de lär bli varse, våra kära ledande politiker. De lär bli varse... Vår lilla ort besitter så mycket kraft när det behövs!

För övrigt har jag, i samband med att diskmaskinen började bråka för etthundrasjuttiotredje gången i rad, konstaterat att vi inte längre är i besittning av några mattallrikar... Varje gång det ska ätas får det göras från djupa tallrikar, där har vi 12 att välja mellan. Assietterna uppgår till fem och vanliga tallrikar 5 kantstötta och 0 hela. Lite sorgligt, jag är väldigt förtjust i vår servis, men efter 25 år får man kanske inse att det är läge att förnya sig. Mina älskade blå rosor går nämligen inte att få tag på längre. Jag har t o m mailat den tyska tillverkaren men där har nog alla dött - jag får inga svar i alla fall.

Nu är jag väl inte helt deppig över detta, på måndag åker jag till IKEA och vem vet - nästa vecka kanske vi äter vår middag på servisen Arv! Fast jag ska BARA åka dit och titta!  Naturligtvis.  

När jag ändå är där, i Kalmar alltså, borde jag nog passa på och klippa till mig lite också kanske. Jag svär flera gånger om dagen över att jag ingenting ser längre men det KAN ju bero på att håret hänger i ögonen!

Nä, nu lite tvätt och lite avplockning och sen - sen tror jag att jag ska smälla i mig lite glass faktiskt!   

Jag måste ha ramlat ner i ett hål i marken utan att ha märkt det! Hamnat i en parallell värld där allt är jättekonstigt...

Lugnet fortgår nämligen. Allt bara tuffar på, fortfarande. Igårkväll kom lillfisen och bad om att få gå och lägga sig! INNAN klockan åtta!! Pettson o Findus, natt natt, snark snark. Mellanson kom i säng sent, men han var uppe och iväg till skolan när jag klev upp imorse. Inga problem där heller.

Skickade lillfis till skolan, la mig på soffan (onsdag - ledig dag) och egentligen borde jag ju inte erkänna det - men där blev jag kvar hela förmiddagen! Framför TV:n. Svartvita, svenska långfilmer där damerna talar i höga C och i höghastighet ni vet. Unga, manliga studenter ser ut som de vore 45 år och sjubarnsfäder allihop. Fascinerande, uppenbarligen, eftersom jag blev kvar i flera timmar. Japp, ni hörde rätt - jag satt i flera timmar och kollade på TV utan yttre störningar! Utan att den gick sönder. Utan att parabolen ramlade ner. I flera timmar hände ingenting anmärkningsvärt.

Sen en sväng till hästen, fastnade i mockandet en längre stund; man tänker så bra när man mockar. Ingen mobil, inga konstigheter... Gick ut hagen, hämtade hästen som snällt stod och väntade på mig utan minsta tendens till att sticka. Bara en sån sak!

Gjorde en liten ridbana på planen framför stallet, det går ju fortfarande inte att rida på skridskovägarna dessvärre. Märkte ut hörn med snöklumpar, funkade jättebra. Hon brallade lite i början, drog sedan en suck, böjde snällt på nacken och travade på som en lammunge...

Ni förstår ju att det är mycket mycket skumma saker på gång! Det här liknar inte mitt liv för fem öre.

Jag måste ha ramlat ner i ett hål nånstans när jag sov. Japp. Så enkelt är det. Finns ingen annan förklaring. Vänta bara - imorron ska jag nog kunna berätta om en kanin i mitt vardagsrum som kollar på klockan hela tiden. Och jag är nog den som blir minst förvånad!

...känns därför som en trist dag tycker jag...

Händer liksom ingenting! Bilen startar... Vägarna är fina... Barnen sköter sig exemplariskt... Maken uppför sig som sig bör... Inga rum att renovera... Hmhm... Kylen och skafferiet är fulla med mat. Diskmaskinen slutade tjura igår och är nu i full verksamhet igen. Telefonen på jobbet har inte sagt pip på hela förmiddagen. Inte ens chefen har ringt! Inga mail i inboxen... Har världen utanför gått under utan att jag märkt det?

Börjar sakta inse att det är något lurt här. Mhm. Måste det vara! Jag lever i Twilight Zone. Detta är inte mitt liv, det m  åste vara någon annans! Spooky.

Kanske borde jag undersöka den här konstiga världen lite närmare. Jag kanske gillar den, vem vet? När saker bara funkar liksom. Tråkigt, javisst, men lugnt och behagligt. Den konstiga stämning som omger mig får mig att börja fundera...

Kanske borde jag göra något revolutionerande med mitt liv? Börja äta nötter och russin, bara dricka vatten, ut och springa, sluta jobba och ägna mig helhjärtat åt friluftsliv och bli en hurtbulle! Baka allt mitt bröd själv, laga mat från grunden med råvaror inköpta från närliggande gårdar och skaffa egna höns? Sluta shoppa - ja, det är ju nästan en förutsättning om jag ska sluta jobba - och börja sy våra egna kläder. Plantera bärbuskar och fruktträd... Slår skörden fel kan vi alltid leva på mördarsniglar! Man kan äta dem såg jag i nån tidningsartikel för nåt år sedan.

Eller omskola mig till rörmokare. Har ju varit inne på det förut.

Egentligen skulle jag blivit svetsare! När jag en gång i min gröna ungdom flyttade till Karlskrona så erbjöds jag en AMU-utbildning till svetsare. "Klart jag ska bli svetsare" tänkte jag. "Kul grej!"

Men två dagar innan skolan började så fick jag jobb på K-Konsult, sen blev jag kvar i "skrivbordsbranschen" så att säga. Lite synd att det inte blev något av den där utbildningen. Hade varit himla kul att kunna svetsa.

Äh. Jag ska nog bli där jag är. Både vad gäller livsstil och yrke. Har ju funkat i många år nu, man ska inte ändra ett fungerande koncept.

Nåväl. Kanske fungerar världen som den gör just nu bara för att jag ska få tid att konstatera just det. Nu har jag gjort det, nu vill jag ha tillbaka mitt kaotiska liv, okej?

Hallåååååå! Är det nån som höööör miiig?   

...när man kan ägna tiden åt att släpa matkassar, rensa kylskåp och detta samtidigt som man försöker övertyga små barn om att de inte kommer dö för att de måste vänta 20 minuter på maten?

Här snackar vi träning av både biceps och koordinationsförmåga på hög nivå!

Maken brukar få med sig två, i bästa fall tre kassar hem. Jag fattar uppriktigt sagt inte hur han bär sig åt... När jag handlar tarvas fem kassar samt en nyinköpt tvättkorg för att allt ska bäras in!

God I´m good at shopping!   

Har ju glömt att visa upp vår kycklinglårshund kom jag på! Här kommer hon, Chickenbitch Kessie!

Hon läker bra tror jag - idag har hon glömt bort sig flera gånger och satt ner baktassen. Hopp om livet med andra ord!

Såret är jättesnyggt så jag har t o m låtit henne vara utan tratten ikväll och hon verkar inte vara lika benägen att fnatta på benet som hon gjort innan.

Måste delge er det här underbart sköna beviset på att det inte bara är jag som är förvirrad lite nu och då... Med tanke på det röda krysset och att plastkvarnen stod 10 meter längre bort tror jag vi är flera!     

Nähä, nu är det fikatajm här! Liten son har klart och tydligt deklarerat att han har namnsdag idag, detta ställer krav. Visserligen firar vi inte namnsdagar, men eftersom jag ändå råkade få med mig en påse bullar hem från affären (nej, det stod inte på listan, den hoppade ur frysdisken och landade i kundvagnen ändå) så kan vi väl göra ett undantag...   

Återviderci!

Pratade med en gammal vän idag! Vi var jättenära för några år sedan när vi bodde i samma stad, sen flyttades det till olika håll och livet fick andra måsten. Nu var det nog typ fyra år sedan sist tror jag...

Ibland kan det kännas lite jobbigt att återuppta kontakt med gamla vänner. Det har hänt en massa, man har inte koll och det är så mycket catching up att göra. Dessutom vet man inte om man fortfarande är väldigt nära vänner, man kan ha vuxit ifrån varandra... Därför tänker man på vännen ibland men drar sig för att ringa, tiden går och ju längre den går desto svårare blir det. Till slut rinner det ut i sanden.

Men idag var det roligt med just den här vännen! Jag kände direkt att jag ville ha en längre sittning öga mot öga och ta igen massor av tappad tid.

Hon ska komma och hälsa på snart. Jag ser fram emot det.

Annars har jag travat runt stan med trebent hund i koppel, ni hör själva hur fel den meningen blev va? Ord som "stan", "trebent" och "koppel" stämmer inte alls med våra sedvanliga rutiner. Men nyopererad hund innebär nya rutiner, that´s a fact. När man passerar grupperingar av människor som sitter utmed husväggarna och slåss om solstrålarna hör man hela tiden "ooo, titta, hon har ooont i beenet, stackarn". Det finns så många empatiska människor därute, det värmer hjärteroten lite tycker jag! Tur att hunden inte förstår vad de säger, då hade hon stannat och ynkynkpipigt som hon gör hemma... Nu haltar hon på med sina tre ben, glad och lycklig över att få vara ute och gå trots den konstiga miljön.

Shoppinglistan är klar, Citygross skall avhandlas på väg hem och jag får väl återkomma till hur spännande det blir!